søndag den 4. marts 2012

Vackrast i världen

Texten till Jason Mraz nya låt 'I wont give up'. Underbar sång, underbar text.

Till alla er fina människor som gör medvetna val varje dag, som jobbar med er själva, som går er egen väg, som vågar hitta nya vägar, som vågar ifrågasätta, som ser ljuset. Ni är vackrast i världen, världen är vackrast i er.
Till min älskade man och mina älskade döttrar.
Till Moder Jord.

Enjoy:

When I look into your eyes
It's like watching the night sky
Or a beautiful sunrise
There's so much they hold
And just like them old stars
I see that you've come so far
To be right where you are
How old is your soul?

I won't give up on us
Even if the skies get rough
I'm giving you all my love
I'm still looking up

And when you're needing your space
To do some navigating
I'll be here patiently waiting
To see what you find

'Cause even the stars they burn
Some even fall to the earth
We've got a lot to learn
God knows we're worth it
No, I won't give up

I don't wanna be someone who walks away so easily
I'm here to stay and make the difference that I can make
Our differences they do a lot to teach us how to use
The tools and gifts we got yeah, we got a lot at stake
And in the end, you're still my friend at least we did intend
For us to work we didn't break, we didn't burn
We had to learn how to bend without the world caving in
I had to learn what I've got, and what I'm not
And who I am

I won't give up on us
Even if the skies get rough
I'm giving you all my love
I'm still looking up
Still looking up.



lørdag den 3. marts 2012

Temple Gardens



Nu var det så tid til et indlæg fra mig. Noget tid siden seneste indlæg: Jeg er blevet rask efter noget som vi og lægerne troede var fåresyge men som ikke var det.



Anastacia hedder den 3 årige russiske pige som bor i huset ved siden af (siden vi flyttede hus).  Det er skønt for Alma at have en legekammerat, det er tydeligt at hun nyder det og synes det er spændende. Anastacia er næsten nøjagtig ligeså gammel som Line og Kristians Ronja så Alma er vant til at lege med piger i den alder J Den lille russer kan dog være ret diktatorisk over for Alma så det er ikke altid Alma gider lege. “Nej Far jeg vil ikke gå ind, jeg tror at Anastacia er sur”. Hun kan en lille smule engelsk fordi hun går i en engelsksproget “kindergarden” så når hun kommer til os siger hun “Chellow, is dis” (Hello, is this) fordi hun vil have at Alma skal komme hjem til hende hvor al legetøjet er. Anthon og Natascha hendes forældre driver et rejsebureau hernede fra og de bor her fast fra September til Juni hvert år og har gjort det de sidste 10 år. Af dem kan vi få en del tips om rejsemuligheder, indkøbsmuligheder mv. De er fra Skt. Petersburg.
Alma har allerede lært meget af Anastacia som f.eks. at hoppe fra pool-kanten uden svømmevinger og få hovedet under vand og at svømme selv rundt med svømmevinger.
Det er i øvrigt et pudsigt sammenfald at pigen har det navn hun har, når jeg nu har læst meget om og er blevet meget inspireret af en pige ved samme navn i Sibirien. En bogserie som jeg varmt kan anbefale, vil mene at de fleste ville kunne få meget ud af at læse bøgerne. ”The Ringing Cedar Series – Valdimir Megré.

Freja er blevet stor. Hun er meget interesseret af sine hænder som hun nu bruger flittigt til at sutte på sin tommefinger, dingle med sine rangler og ikke mindst til at vende rundt med. Hun er ekstremt opmærksom på hvor Alma er og hvad hun laver og bliver meget glad når hun kommer hen til hende og siger hej. Freja har et ganske så eksplosivt humør, specielt når hun er træt, hun kan nemt ”brokke” sig højlydt i en halv times tid inden hun falder i søvn, det kan godt nogle gange være lidt hårdt, specielt omkring Almas middagslut hvor hun også kan være lidt sur. Humøret svinger dog meget og både Freja og Alma smiler som en sol og spreder glæde og kærlighed til langt de fleste de møder.


Mamma får Chokoladekage

I der hjemme spørger ”hvad laver i ud over at bade, spise og sove?”. Svaret er: ”ikke meget” J Vi er taget afsted for at være sammen som familie, og det er det vi er mest. Nogle dage bliver det for meget og så tager i et afbræk i form af en udflugt et eller andet sted hen. Det kan eksempelvis være til Lamai, mere specifikt Restaurant Radiance hvor der serveres fantastisk økologisk mad endog også i rå form. 2 hele sider i menuen er lækker rå mad og desserter. Restauranten er en del af en lille resort som ligger lige ned til at hyggelig lille strand, så der kan vi godt lide at tilbringe en del tid. Så kan vi lige løbe op og købe en Raw Zen of Chocolate (en meget talentfuld lille chokoladekage) og en frisk kokosnød når vi mærker det er tid til en snack.
Fredage er der ”Walking Street” i Fishermans Village som vi bor tæt på. KL. 17 bliver hele gaden forvandlet til et marked med helt vildt mange boder med drikkevarer, mad og desserter. Det er sjovt at være til, men småpigerne holder ikke så længe i støjen og menneskevrimlen. Næsten dagligt går vi til Bophut Fresh Market om ligger sølle 400 meter fra vores hus. Her køber vi grøntsager og frukt. De har friske minimajs, mange forskellige slags auberginer og en hulens masse bladgrønt. Det er rigtigt lækre og friske sager som vi kan lave god mad af. I frugt boderne køber vi mest bananer (som er tæt på gratis, de hænger overalt), mango, ananas, vandmelon, papaya og ikke mindst friske kokosnødder. Nogle gange er der også andre frugter som mangosteen og andre som vi ikke kan navnene på, Almas favorit er vel nok mango og mangosteen i øjeblikket. Vi laver mange smoothies af frugterne og de smager naturligvis fantastisk, når der er friske tropiske frugter. Desuden laver vi en del is også af bananerne og mangoerne, også det bliver drønlækkert. Specielt når det toppes med lidt chokoladesovs (kakao, kokosolie og honning).


Alma med en saftig mango, Freja er misundelig

En del af thaierne griner når det går op for dem at vi laver vores egen mad. ”You buy Pad Thai (stegte nudler) 50 baht!” (9 DKK). Det er ikke fordi det er dyrt at spise mad som andre har lavet at vi laver vores egen mad (oftest). Det er fordi at så ved vi hvad der er i. Thaierne putter ekstremt meget sukker i deres mad (tror i princippet ikke de kan lave en eneste ret uden bare lidt sukker i) og så er bruger de fleste restauranter MSG/smagsforstærker som er det rene gift for os. Desuden kan vi koge brune ris til maden, hvilket også gør en kæmpe positiv forskel i hvordan maden føles i kroppen.

Vi flyttede i torsdags til et af nabohusene her, i dette hus i to etager har vi stor stue og åbent køkken i stueetagen og to soveværelser og badeværelser ovenpå. Stort, skønt og rigtigt dejligt. Vi har 5 meter til poolen udenfor som deles med de andre 5 huse her. Stedet passes godt på af to ihærdige englændere om selv har købt jorden og bygget husene for 7 år siden. De er lidt en sjovt makkerpar, den ene Andy, farer rundt og samler blade op, ordner poolen og fikser inde i husene og den anden Ian sidder og spiller Soduko på sin iPad i skyggen. Vi er meget glade for at vi fandt dette sted hvor vi virkelig nyder at være.


Fam. Kjær på Choeng Mon Beach

På fredag kommer farfar Sven og farbror Mikkel flyvende fra det kolde nord og besøger os i næsten to uger. Det bliver dejligt at få dem på besøg. Efter planen skal vi en tur til Koh Pan Ngan som er naboø til Koh Samui. Efter at have boet nu en måned lidt fra stranden savner vi netop det, så vi håber vi kan få plads på en hyggelig børnevenligstrand på Pan Ngan.

mandag den 13. februar 2012

Jo husband? Hansom man!

Japps det är min man och ja han ser jätterolig ut just nu. Som en tjock hamster typ. Alla thaiarna skrattar åt honom och drar skämt om honom. Han har fått fåresyge/påssjuka så huvudet hans är alldeles uppsvullet. Men han är faktiskt handsome ändå. Han vaknade som en hamster igår och då svullnaden inte hade lagt sig idag tog han en tripp till sjukan för att få det undersökt. Även där skrattade de åt honom de kära thailäkarna. De tog iaf blodprov mm. När de skulle berätta om blodprovsresultatet gjorde de det på följande sätt: ‘You know leukemia?’ ‘Yes’ ‘Yeah you don’t have’. Ok good! Det enda de kunde komma fram till var att det kunde vara påssjuka. Han har inte feber och har inte ont, är bara lite trött och hängig vilket inte är så konstigt med den svullnaden. Skönt att han varit hos läkaren och fått konstaterat att det inte var något allvarligt. Man blir ju alltid lite extra orolig när man är så långt hemifrån och känner sig lite extra utsatt. Vi hoppas på snabb bättring!


Igår var vi i Lamai, bland annat på ett minivattenland som Alma tyckte var toppen. Stranden var jättefin och mer oförstörd än de andra stränderna vi varit på här- Dock blåste det lite för mycker för småtjejernas smak. När de vilat middag på stranden började vi gå mot Tesco för att handla lite. På vägen hittade vi en fresh market där vi inhandlade en massa frukt och grönsaker. Bland annat några stänger som såg ut som en blandning mellan bladseller och rabarber: Kvinnan som sålde dem visste inte vad de hette på engelska men sa att de var goda i curry. Så jag gick såklart hem och lagade en curry med dessa i. Big mistake! Tog en tugga och det bara exploderade i munnen på mig. Typ som om jag stoppat in en hel kaktus i munnen. Eller en igelkott. Det stack i hela munnen, kinderna, tungan, näsan och tandköttet. Vi frågade kvinnan som är typ vaktmästare här om man kunde äta stängerna. ’Yes yes good!’ Yes but my wife eat and now pain’. Detta tyckte hon var otroligt komiskt och gick ut och plockade några omogna tamarindfrukter som hon tyckte jag skulle äta och så fortsatte hon skratta. Med all rätt såklart. Vi är och förblir farangs här. Och de får gärna skratta åt oss, det är ju det som är så härligt med thailändarna. Kanske inte vår bästa dag här… En ser ut som en hamster och den andra har en igelkott i munnen! Alma var så söt när jag fick ont, ’har du brug for at lande lidt mamma? Kom vi sätter oss i soffan och tar en paus. Här du får låna min tumme. Kom så ska jag blåsa på det. Är det bättre nu?’


Alva har åkt hem och Alma saknar henne lite. Men i fredags kom Camilla och hennes Lenny och med sig hade de en sulky som mormor köpt åt oss. Tack snälla mormor och Camilla!! Nu har vi äntligen en fungerande vagn. Den vi köpte här är thaistyle och mer som en leksaksvagn och redan på väg att slänga in handduken… Freja som annars vägrat vagn trivs bra i den nya och somnade till och med på premiärturen! Att träffa Camilla och Lenny var helt underbart! Vi åt middag med dem på stranden under palmer och stjärnor och jag håller med Camilla om att så här lycklig har jag nog aldrig varit! Alma och Camilla tog ett kvällsdopp i havet och Morten och Lenny tog en öl eller två. I taxin på väg hem sen kommenterade Alma att det var jätteroligt att leka med Camilla och Lenny (och undrade om det finns en bebis i Camillas mage…. ja vi kan ju hoppas;). De åkte vidare till Koh Tao direkt men mellanlandar på Koh Samui igen på väg till Bangkok.

Lamai fresh market

Den 18 februari flyttar vi några meter längre ner på gatan. Där har vi bokat ett litet hus för en månad framåt. Det är jättefint med 6 små hus runt en pool som är perfekt för Alma och en liten lekplats. Så det ser vi framemot.

Strandmys

Annars har vi verkligen börjat komma in i en slags vardag här nu. Barnen har vant sig vid livet här och är harmoniska och glada. Vi startar dagarna med en kokosnöt i sängen som vi delar och familjemyser. Ibland går vi till stranden på förmiddagen, ibland stannar vi hemma och ritar, leker, badar i poolen mm. Oftast försöker vi vara hemma så att barnen kan få sova sin middagslur inne i airconditionsvalt rum. De (och vi) behöver en paus mitt på dagen. När de vaknar brukar vi ta det lugnt tills det blir lite svalare då vi ibland går ner till Fishermans village och promenixar, gräver, chillar och äter eller så stannar vi bara hemma och lagar mat. Vi försöker att dela upp oss emellanåt, så att man inte hela tiden ska ta hänsyn till alla. Det kan bli väldigt intensivt vissa dagar att vara tillsammans hela dagarna. Barnen tar ju väldigt mycket energi och fokus, vilket för det mesta är härligt, men kan också vara ganska ansträngande. Stunden på kvällen när barnen somnat och vi sitter på balkongen är guld värd!

Vagnmys!

Nu när vi har eget kök lagas det en del godsaker. Mer eller mindre raw men sånt som vi mår bra av att äta. Det är kul att experimentera med de råvaror som finns här och i ett så anspråkslöst kök. Jag tänkte lägga upp lite recept här för er som finner det intressant men också för min egen skull:) Bananglass är en klassiker som blivit en ännu större hit här. För er som har barn så kan jag tipsa om att Alma tycker att det är jätteroligt att få sitta och skära bananerna i småbitar med en riktig liten kniv innan vi fryser in dem. Bra sysselsättning och träning av finmotorik.

Chokladglass:

Frusna bananer

Kakao

Mixa till glass!

Chokladsås:

Kokosolja

Honung

Kakao

Mixa/vispa till sås.

Tropisk glass:

Frusna bananer

Frusen mango

Färskt kokoskött

Kokosmjölk

Mixa till glass!

Peacetjejerna!

Chokladshake:

Sojamjölk

Kakao

Banan

Gojibär

Hampaprotein

Mixa till en shake.


Imorse slängde jag ihop lite pannkakor av det vi hade:

Mjöl

Sojamjölk

Mosade bananer

Salt

Vispa ihop allt och stek i kokosolja. Givetvis går det bra att tillsätta fler ingredienser som till exempel bakpulver. Man tager vad man haver. De mosade bananerna var i alla fall jättegoda att ha i. Vi ringlade honung över och strödde powermeal pulver (bl a nässelpulver, chlorella, vetegroddar…) över.

Vattenmelonshake

Vattenmelon

Isbitar

Så enkelt och så gott! Vi mixar med kärnorna i, de smakar ändå inget.

Durian!

Det var allt för denna gången gott folk.

Njut av livet, av varandra och av nuet.

Med kärlek,

Familjen Kjær

torsdag den 2. februar 2012

En stund på jorden


Ja här sitter man då, på terrassen i Bophut Hills med utsikt över bergen och de svajande palmerna. Vinden fläktar sådär lagom skönt i den 30-gradiga värmen. Barnen sover middag med papayaträd utanför sovrumsfönstret. Morten är ute och handlar diverse matvaror och jag har precis plockat undan efter lunchen. Life is sweet.

De senaste dagarna har varit röriga dock. Efter två nätter i det stora huset flyttade vi till ett litet rum i Fishermans village i Bophut. Rummet låg precis vid stranden och bredvid Bo och Fränzes hotell. Även om det var ett fint rum så var det trångt för oss alla 4 och sängen hade fjädrar som stack rakt upp och lyckades man somna så vaknade man när man skulle byta position… Ja och ACn lät så mycket att vi inte kunde ha den på med resultatet att det blev oerhört kvavt och stillastående. Så vi var aningen pressade med boendeletandet. Så igår, efter intensivt letande hittade vi denna lägenheten som ligger i ett otroligt fint och lugnt område. Lägenheten har ett fint kök, två sovrum, ett vardagsrum och en stor fin terrass och kostar 3000 för en månad! Liten pool finns det också och det är bara ca 10 minuter till Bophut beach och inte är det långt till Chaweng heller. När vi kom hit i förmiddags kändes det helt rätt. De andra som bor här är jättetrevliga och ska också vara här länge. Så nu har lugnet lagt sig i familjen Kjær.

Såhär roligt hade vi på båten till Koh Samui

Vi har verkligen tröttnat på att behöva sätta oss på en restaurang varje gång vi ska äta. Så när vi fått allt på plats med bokningen av lägenheten igår gick vi och köpte mexikansk mat och tog med och satte oss på stranden. Alma satte genast igång att dansa till Bob Marley, Freja låg förnöjt och tittade på alla fina lampor, vi tog några djupa andetag och njöt av en underbar stund på jorden. Efter en stund avbröt Alma dansen och kom kramade mig länge länge oc. Just like that – a shot of happiness och allt var precis så som det skulle vara.



Att träffa Bo och Fränze var jätteroligt. Alma och Alva fann varandra direkt, och började leka tillsammans i sanden. Men även om deras sällskap varit härligt omväxlande så kändes det också lite konstigt. De är här på två veckors semester, vi håller på och skapa oss en ny vardag här. Långtifrån jobb, dagis och stress. Så vi påminde varandra igår om vad det är vi tycker är viktigt och varför vi är här. Faktiskt väldigt bra att få en reminder så där.

Freja badar fötterna i Khao Lak

Freja är världens sötaste och har hittat sin tumme. Hon har även sovit sin första helnatt. Alma är världens sötaste men också lite trotsig och ska hela tiden göra tvärtom vad vi säger för att testa gränser. Ja hon är två år helt enkelt. Morten är också världens sötaste och vi njuter av att ha honom nära på heltid!



mandag den 30. januar 2012

Tankar från en backpackande tvåbarnsmamma



Imorse, en dag tidigare än planerat lämnade vi Khao Lak och resortbubblan med siktet inställt på Koh Samui. Våra barn är det bästa resesällskapet man kan tänka sig. Freja somnade direkt på bussen vi klev på vid 10-tiden och Alma kunde inte hålla sig vaken mycket längre då den skumpande bussen vaggade henne till sömns. De vaknade båda två några minuter innan bussen gjorde ett kort stopp. Vi köpte frukt och vatten till färdkost, bussresan var beräknad att ta ca 4 timmar. Väl ombord på bussen somnade Freja med tummen i munnen (!) efter att ha skrattat och gurglat och jollrat ikapp med Alma som pratade non-stop om allt möjligt, bland annat låtsasgrisar utanför fönstret. Hon är verkligen för härlig att lyssna på, och så rolig! Men det är inte bara för att barnen är lätta och glada som de är det perfekta resesällskapet, de charmar även i stort sett varenda människa vi stöter på, vilket innebär att vi som familj möts av leenden och en otrolig vänlighet och hjälpsamhet var vi än kommer. Vi får verkligen uppleva världen från första parkett.


Far och dotter på tuk-tuk-tur

På restaurangen en kväll charmade båda flickorna personalen. Alma eftersom hon börjat prata en del thai och engelska nu. Det i kombination med hennes ljusa lockar och lätta solbränna går hem var som helst. Freja sov i sjalen när vi kom men så fort hon vaknade kom en av personalen (det var en stor familj som hade stället, och deras lille son på 10 månader kröp omkring på golvet. Han hette TeeTee och vann direkt våra hjärtan eftersom han påminde oss om 'vår' lille Tete hemma i byn:) och sa 'I take baby, you eat'. Jamenvisst varsågod! Det var egentligen ingen fråga, hon skulle ha babyn helt enkelt. Men det var ju en så kallad win win situation. Jag fick äta, hon fick gulla och Frejisen fick en massa uppmärksamhet som hon sög i sig och verkade helnöjd med läget. Vi hade beställt massamancurrygryta med ris till Alma som hon glatt mumsade i sig, babykvinnan blev alldeles paff 'She can eat spicy? My son six, he thai, but no eat spicy! Sooo sweet girl'. Alma hittade en kompis som hon började leka med och de fick varsin påse bananer med hem. 

Bananer ja. Här finns gott om dem, och flera olika sorter. Och då menar jag inte som hemma; omogen, mogen och övermogen. Nej här finns små minibananer, tjocka minibananer som smakar som en blandning av ett kiviksäpple och en banan, mellanbananer, bananer..... Förutom bananer är Almas favoriter just nu pistagenötter, rambutan och kokosnöt:)


Alma och kokosnöten :)

Vi är i alla fall framme på Koh Samui nu och bor i ett megaoversize hus eller log house med stor terass, kök, toalett och dusch inne och ute! Alldeles för stort för oss men vi har bokat 4 nätter här för att kunna ge oss ut på jakt efter ett mer långsiktigt boende då vi räknar med att bli kvar här på Samui ett bra tag. Bo, Franze och Alva är också här så dem ska vi möta upp i dagarna. Ska bli riktigt trevligt!

Satt på bussen innan och funderade lite över hur lätt man dras med i den miljön man befinner sig i. Så fort vi satte oss på bussen idag med alla backpackers kände vi oss genast mer hemma och avslappnade. Barnen har aldrig varit gladare och man märker tydligt hur de njuter av att vi är tillsammans allihop utan stress eller måsten. Och så kom det sig att en busstur på närmre 5 timmar över Thailand gick lättare än en busstur på 25 minuter från Oxie till Malmö city. En familj, några ryggsäckar,en påse frukt samt en hel hög med glädje och kärlek är allt som behövs. Jag slogs av tanken att vi hemma blir så itutade vad som gäller för att vara en bra förälder. Allt man ska ge sina barn, i form av materialistiska fenomen men också upplevelser och stimulans. De behöver sina föräldrar och de behöver närhet och kärlek, that's it. Visst har vi haft stunder, och det kommer helt säkert fler, då vi undrat vad vi håller på med och bara velat åka hem igen. Det är svårt att släppa tryggheten därhemma, men för varje dag som går känns det mer och mer rätt.


Lunch på stranden

Lyssnade förresten på Brett Dennens 'Aint no reason' häromdagen när jag gick morgonpromenad på stranden med Freja, och blev enormt inspirerad att ta aktivt del i mitt liv och de vägar jag väljer att gå. Här är en del av texten:


You can spend your whole life workin’ for something
Just to have it taken away.
People walk around pushin back their debts.
Wearing pay checks like necklaces and bracelets,
Talking ‘bout nothing, not thinking ‘bout death,
Every little heartbeat, every little breath.
People walk a tight rope on a razors edge
Carrying their hurt and hatred and weapons.
It could be a bomb or a bullet or a pen
Or a thought or a word or a sentence.
Prison walls still standing tall,
Some things never change at all.
Keep on buildin’ prisons, gonna fill them all,
Keep on buildin’ bombs, gonna drop them all.
Workin' your fingers bare to the bone,
Breakin' ya back, make ya sell your soul,
Like a lung thats filled with coal, suffocating slow
The wind blows wild and I may move,
The politicians lie and I am not fooled.
You don't need no reason or a three piece suit to argue the truth.
The air on my skin and the world under my toes.
Love will come set me free
Love will come set me free, I do believe
Love will come set me free, I know it will....



Dags att krypa till sängs med djungelljuden i bakgrunden...


Kramar!