Tankar från en backpackande tvåbarnsmamma

Imorse, en dag tidigare än planerat lämnade vi Khao Lak och resortbubblan med siktet inställt på Koh Samui. Våra barn är det bästa resesällskapet man kan tänka sig. Freja somnade direkt på bussen vi klev på vid 10-tiden och Alma kunde inte hålla sig vaken mycket längre då den skumpande bussen vaggade henne till sömns. De vaknade båda två några minuter innan bussen gjorde ett kort stopp. Vi köpte frukt och vatten till färdkost, bussresan var beräknad att ta ca 4 timmar. Väl ombord på bussen somnade Freja med tummen i munnen (!) efter att ha skrattat och gurglat och jollrat ikapp med Alma som pratade non-stop om allt möjligt, bland annat låtsasgrisar utanför fönstret. Hon är verkligen för härlig att lyssna på, och så rolig! Men det är inte bara för att barnen är lätta och glada som de är det perfekta resesällskapet, de charmar även i stort sett varenda människa vi stöter på, vilket innebär att vi som familj möts av leenden och en otrolig vänlighet och hjälpsamhet var vi än kommer. Vi får verkligen uppleva världen från första parkett.

Far och dotter på tuk-tuk-tur

På restaurangen en kväll charmade båda flickorna personalen. Alma eftersom hon börjat prata en del thai och engelska nu. Det i kombination med hennes ljusa lockar och lätta solbränna går hem var som helst. Freja sov i sjalen när vi kom men så fort hon vaknade kom en av personalen (det var en stor familj som hade stället, och deras lille son på 10 månader kröp omkring på golvet. Han hette TeeTee och vann direkt våra hjärtan eftersom han påminde oss om 'vår' lille Tete hemma i byn:) och sa 'I take baby, you eat'. Jamenvisst varsågod! Det var egentligen ingen fråga, hon skulle ha babyn helt enkelt. Men det var ju en så kallad win win situation. Jag fick äta, hon fick gulla och Frejisen fick en massa uppmärksamhet som hon sög i sig och verkade helnöjd med läget. Vi hade beställt massamancurrygryta med ris till Alma som hon glatt mumsade i sig, babykvinnan blev alldeles paff 'She can eat spicy? My son six, he thai, but no eat spicy! Sooo sweet girl'. Alma hittade en kompis som hon började leka med och de fick varsin påse bananer med hem. 

Bananer ja. Här finns gott om dem, och flera olika sorter. Och då menar jag inte som hemma; omogen, mogen och övermogen. Nej här finns små minibananer, tjocka minibananer som smakar som en blandning av ett kiviksäpple och en banan, mellanbananer, bananer..... Förutom bananer är Almas favoriter just nu pistagenötter, rambutan och kokosnöt:)

Alma och kokosnöten :)

Vi är i alla fall framme på Koh Samui nu och bor i ett megaoversize hus eller log house med stor terass, kök, toalett och dusch inne och ute! Alldeles för stort för oss men vi har bokat 4 nätter här för att kunna ge oss ut på jakt efter ett mer långsiktigt boende då vi räknar med att bli kvar här på Samui ett bra tag. Bo, Franze och Alva är också här så dem ska vi möta upp i dagarna. Ska bli riktigt trevligt!

Satt på bussen innan och funderade lite över hur lätt man dras med i den miljön man befinner sig i. Så fort vi satte oss på bussen idag med alla backpackers kände vi oss genast mer hemma och avslappnade. Barnen har aldrig varit gladare och man märker tydligt hur de njuter av att vi är tillsammans allihop utan stress eller måsten. Och så kom det sig att en busstur på närmre 5 timmar över Thailand gick lättare än en busstur på 25 minuter från Oxie till Malmö city. En familj, några ryggsäckar,en påse frukt samt en hel hög med glädje och kärlek är allt som behövs. Jag slogs av tanken att vi hemma blir så itutade vad som gäller för att vara en bra förälder. Allt man ska ge sina barn, i form av materialistiska fenomen men också upplevelser och stimulans. De behöver sina föräldrar och de behöver närhet och kärlek, that's it. Visst har vi haft stunder, och det kommer helt säkert fler, då vi undrat vad vi håller på med och bara velat åka hem igen. Det är svårt att släppa tryggheten därhemma, men för varje dag som går känns det mer och mer rätt.

Lunch på stranden

Lyssnade förresten på Brett Dennens 'Aint no reason' häromdagen när jag gick morgonpromenad på stranden med Freja, och blev enormt inspirerad att ta aktivt del i mitt liv och de vägar jag väljer att gå. Här är en del av texten:

You can spend your whole life workin’ for something
Just to have it taken away.
People walk around pushin back their debts.
Wearing pay checks like necklaces and bracelets,
Talking ‘bout nothing, not thinking ‘bout death,
Every little heartbeat, every little breath.
People walk a tight rope on a razors edge
Carrying their hurt and hatred and weapons.
It could be a bomb or a bullet or a pen
Or a thought or a word or a sentence.

Prison walls still standing tall,
Some things never change at all.
Keep on buildin’ prisons, gonna fill them all,
Keep on buildin’ bombs, gonna drop them all.
Workin' your fingers bare to the bone,
Breakin' ya back, make ya sell your soul,
Like a lung thats filled with coal, suffocating slow
The wind blows wild and I may move,
The politicians lie and I am not fooled.
You don't need no reason or a three piece suit to argue the truth.
The air on my skin and the world under my toes.

Love will come set me free
Love will come set me free, I do believe
Love will come set me free, I know it will....


Dags att krypa till sängs med djungelljuden i bakgrunden...


Kramar!